Ensamhet beskrivs ofta som en av vår tids största folksjukdomar och just nu känner sig alltfler ensamma, i och med den sociala distanseringen. Vi fick möjligheten att prata med den eminenta psykologen Anna Bennich för att reda ut hur ensamhet påverkar oss, och vad man kan göra för att hantera känslorna.
Anna Bennich är en av Sveriges mest anlitade psykologer och bland annat återkommande expert i TV4:s Nyhetsmorgon samt skribent på DN:s Insidan. Ensamhet är en av hennes absoluta hjärtefrågor vilket hon ofta skriver och uttalar sig om, inte minst i hennes bok: Att Vinna över Ensamheten. Vi är nu många som känner av de psykologiska effekterna från ett mindre socialt liv och frågan är hur stora konsekvenserna kan bli.
Har du märkt av ökad ensamhet sen Coronakrisen började?
— Ja i vissa grupper är det ju så. För alla de riskgrupper som isoleras nu och som inte får träffa sina nära blir ensamheten påtaglig. Jag har även mött människor som är isolerade med en partner och alltså inte är helt ensamma, men som ändå känner en stor social tomhet då övrig familj, barn och barnbarn, inte ses sedan många veckor nu.
Hur påverkas vi människor av ensamhet? Anna Bennich svarar
— Det är den ofrivilliga ensamheten, alltså den du inte önskar men inte kan välja bort, som på sikt blir skadlig. Är man ofrivilligt ensam länge så leder det så småningom till ökad risk för ett antal negativa hälsorisker, som hjärt- och kärlsjukdomar, stroke, tidigare igångsättande av demenssjukdomar och ökad smärtproblematik.
De här riskerna behöver man inte vara så orolig över just nu, när ensamheten och isoleringen förhoppningsvis sker inom en begränsad tid för de flesta.
Några månader klarar vi rent fysiskt. MEN de psykologiska negativa konsekvenserna av ensamhet och isolering kommer snabbare, fortsätter Anna Bennich. Det tror jag de flesta som lever ett minskat socialt liv nu – vi blir rastlösa, orkeslösa, nedstämda, missmodiga, lättirriterade och många sover sämre.
Är det skillnad på att vara ensam och känna sig ensam?
— Det kan det vara. Ofta hänger det ihop, om man är ensam så känner man sig ensam. Men man kan också vara ensam utan att lida så mycket av det. Man kan också känna sig ensam trots att man befinner sig bland folk. Man har kanske en familj, barn, något kompisgäng och så vidare, men känslan av ensamhet är ändå högst närvarande. Det är inte helt ovanligt.
Kan man lura hjärnan till att känna sig mindre ensam?
— Det är svårt att lura hjärnan (vem är det som lurar hjärnan, det är ju hjärnan! ☺). Men man kan absolut arbeta med sina ensamhetskänslor på olika sätt, och lindra eller komma runt dem. Beroende på hur ensamheten ser ut, om man har för lite människor runt sig, eller om man känner sig ensam, annorlunda, inte förstådd etc, så finns olika strategier för att ta sig ur sin situation. Men det kräver ofta lite hjälp och stöd längs vägen.
Hur väl ersätter digital kontakt mänsklig kontakt?
— För en del människor är de digitala umgängena med andra människor rent livsuppehållande. Någon som är blyg och har svårt att umgås avslappnat i sociala sammanhang kan ha de flesta kontakter i olika sociala plattformar. Spelkulturen är ett exempel men också intresseforum och diskussionschatrum kan fylla en stor del av det sociala behovet hos människor.
Men för andra ger dessa digitala möten, inte minst de sociala medierna, snarare en ökad känsla av ensamhet. Där ser man alla som umgås med varandra och man kan lätt jämföra sig med hundratals människor på kort tid.
Eftersom vi där visar upp det vackra allra mest kan känslan av misslyckande – och ensamhet – växa sig stark. De digitala mötena kan ju inte heller helt ersätta de fysiska, eftersom till exempel beröring och fysisk kontakt som vi ju vet gör gott för hälsan, inte går att tillhandahålla där.
Vad är dina råd till dem som känner sig ensamma?
Anna Bennich tycker det första rådet är att be om lite hjälp. Har man varit ensam länge är det svårt att själv ta alla de steg som krävs för att bryta sin situation. Ofta står till exempel skamkänslor i vägen för att enkelt våga ge sig iväg och träffa folk. Vanligt är också att man blivit nedstämd, har lågt självförtroende och låg tilltro till sin egen förmåga att skapa kontakter.
Man behöver kartlägga också vilken typ av ensamhet det är, hur den påverkar och därefter se vilka vägar det finns att ta sig ut ur den.
Har du några råd till dem som inte är ensamma – för att hjälpa dem som är? Anna Bennich svarar.
— Våga fråga hur det står till. Ofta är vi rädda att ”klampa in” i någon annans liv och kanske göra saken värre, alltså ”väcka den björn som sover” eller säga något klumpigt. Så vi säger ingenting istället. Det är ofta mycket bättre att säga tio halv-klumpiga saker än ingenting alls. Fråga utifrån omtanke, det blir sällan fel då.
Och vet man att någon sitter väldigt ensam så kanske man kan skaka fram någon stund för ett telefonsamtal eller en kopp kaffe.
Vill du ha mer tips om psykisk hälsa? Läs här.
