Anna Norlin startade bemanningsföretaget Worqiqorqi för ett par år sedan tillsammans med sin man. Han gick tyvärr bort förra året, 55 år gammal, vilket självklart blev tufft för henne på olika plan. Här berättar hon hur hon bearbetade sorgen och gick vidare med sitt liv och företagande.
Anna och hennes man Anders var tillsammans i strax över 32 år, vilket är få förunnat brukar hon säga. Jag väljer att se en härlig tid vi haft istället för den tid vi missat.
Ni startade bolag tillsammans, varför?
– Min man var entreprenör sedan tonåren och hade bestämt sig för att vara sin egen. Då vi träffades arbetade han på JC och jag på H&M så valet var lätt när vi fick möjlighet att driva en Brothers & Sisters butik. Vi ångrar inte en sekund, trots många ups and downs. Det var en mycket lärorikt tid och många fantastiska år tillsammans med härliga kollegor.
Vad var det som hände din man?
– Grundorsaken var ett svårbehandlat högt blodtryck, ett gott liv med mat, dryck och för mycket stillasittande arbete gjorde ju inte saken bättre.
Hur hanterade du att du fick beskedet att han hade dött?
– Med tanke på att vi, för vi pratade mkt om det, riskerna med högt blodtryck och viktuppgången senaste året, visste att hans höga tryck inte gav med sig så levde jag några år med en stress över vad som skulle hända och när förklarar Anna.
Men visst blev det en chock men med vuxen son, övriga vänner och familj runtom henne så gick det relativt bra. Hon minns att läkare börja samtalet med att ge beskedet och klockslag. Sen pratade han en stund tills Anna bad honom säga det igen.
– Jag behövde höra ordet och klockslaget igen för att förstå. Bara någon timma senare var vi samlade sex personer. Jag, sonen, min bror med familj och tre hundar i vårt väldigt lilla kök. Det var viktigt.
Övervägde du att lägga ner företaget? Varför eller varför inte?
– Absolut inte, men jag avstyrde en del så att jag skulle kunna klara det själv. Vi hade ju startat det ihop så då kändes det viktigt för mig att förvalta.
Anna fick även fantastisk hjälp av en väninna som inte bara fanns där då Anders låg på IVA, tog hand om hunden men också är redovisningskonsult. Hon gjorde ett enormt jobb då Anna inte alls var så insatt då eftersom Anders hade ju skött allt backstage och till och med byggt hemsidan helt själv, en eloge till honom.
Hur har din sorgeprocess sett ut?
– Jag och sonen, som är 23 år har haft ett fantastiskt stöd i varandra och vi har hanterat det väldigt lika. Jag har dels jobbat som vanligt så har jag träffat människor.
Från början var Anna dock noga med att även vara ensam för att tänka och för att bearbeta sorgen istället för att försöka glömma. Hon drack väldigt lite alkohol under den tiden då hon absolut inte tänkte dränka sina sorger. En annan viktig aspekt det första året var att deras gamla hund skulle överleva tillräckligt länge då Anna hade behov av honom också.
– Han lever än och är nu tretton år, men nu har jag landat i att det finns ett slut även för honom och det viktigaste vara att han levde 2022 ut.
Hur känns det nu snart ett år senare?
– Nu har jag hittat egna, nya rutiner. Jag bor kvar i samma lägenhet så länge sonen studerar men sedan blir det flytt. Jag planerar att bo resten av livet själv och jag har min man Anders med mig i både tankar och på många foton hemma.
Vill du läsa mer? Klicka här. Följ oss på Instagram @modernalivet
