Marvel har gett oss så många underbara ögonblick genom många år tillbaka. Efter ‘Endgame’ var det däremot som att luften gick ur och konceptet gick vidare till att göra mer barnfilm.
Kan våra galaxväktare ändra på detta? Det kollar vi upp i ‘Guardians Of The Galaxy Vol. 3’
Förväntningarna när man knallar mot biosalongen är faktiskt ganska låga efter senaste tidens filmer från MCU (Marvels Cinematic Universe) där skaparna verkar vara vilsna i vilken riktning man ska gå i efter händelserna i ‘Endgame’.
Med undantag för ‘Spider-Man: No Way Home’ – som bjöd på lyckad nostalgi kombinerat med starka känslor och lagom dos humor – så har tonen varit allt mer riktad åt den yngre publiken. Humorn gick från charmigt rolig till att nästan bli ren komedi och i vissa fall parodi. Ett av problemen man får är svårigheterna i när karaktärerna återigen ska tas på allvar i en mer seriös ton. För en av de många orsakerna till att Marvels hjältar älskas av så många är ju att de är lätta att relatera till även om skillnaden är superkrafter eller superdräkter.
När man dock väljer att ta bort mörkret och ersätta det mer mer komik/parodi så försvinner även mycket av det man relaterar till och intresset svalnar. Det skadar inte bara vår relation till hjältarna utan även storyn blir svår att köpa. Hoten känns aldrig hotfulla och sidokaraktärer känns verkligen som de skådespelande människor de är.
Våra Guardians visar dock att det GÅR blanda humor med spänning och känslomässigt starka scener. Så hoppet för Marvels framtida filmer är verkligen inte försvunnet.

Handling:
Händelserna i Infinity Wars och Endgame satte djupa spår i alla våra hjältar inkluderat våra kära Guardians. Peter sörjer fortfarande Gamora och även om hon fortfarande existerar (hur förklaras i ‘Endgame’) så är det en helt annan version av den Gamora som han delade kärleken med. Hon blir dock en del av teamet när väktarna måste rädda livet på en av sina egna – deras nära vän Rocket – samtidigt som de måste skydda honom och universum från The High Evolutionary – Rockets skapare.

Smart och känslosam origin-story
Vi har länge vetat att Rocket genomgått hemska experiment som skapat den individ han är i dag. Här får vi en djupare inblick i hur och varför via tillbakablickar. Denna delen av filmen är helt klart den starkaste då hela ens känsloregister sätts på prov. Det är vänskap, skratt, tårar, hopp och förtvivlan. Allt skapar ännu starkare band till Rocket och ger oss större förståelse för hans personlighet. En del av filmen som verkligen stannar kvar hos en långt efter att man lämnat salongen.
Gruppens härliga kemi och starka karaktärer
Gänget i The Guardians Of The Galaxy lever mycket på sin starka kemi mellan alla karaktärer. Visst är det trygghet som gör att man återanvänder tonen i många skämt, men det spelar absolut ingen roll för det är så charmigt och roligt. Samtidigt lyckas man skapa en så stark familjekänsla som berör och som verkligen känns äkta. Gillar också att en underbar karaktär som Mantis här får skina så starkt som hon förtjänar med både djup och humor. De speciella banden är så starka att få ta del utav. Banden är starka mellan hela gruppen, men underbanden som existerar är verkligen speciella. Mantis och Drax, Rocket och Groot, Quill och Gamora, Nebula och Gamora samt mellan många av de andra inblandade. Kärleksband, syskonband och vänskapsband. Det berör så innerligt på olika plan.

Härlig humor där barnnivån funkar
Guardians är inte utan sin del av barnvänlig humor, men skillnaden här är att de balanserar den snyggt med den mer mörkare delen. Det hade enkelt kunnat bli en salig röra där man inte var säker på vilken åldersgrupp de inriktat sig på eller om de grövre scenerna ens passar för de som gillar den mer barnvänliga. De faller dock inte i de fällorna utan alla delar funkar väldigt bra ihop här där andra filmer från MCU senaste tiden misslyckats grovt. Barnvänliga humorn finns där, men tack vare de starka karaktärerna och den väl avvägda blandningen med seriösare ton som berör och humor för oss äldre så blir det aldrig barnsligt. Man tror fortfarande på dessa karaktärer och man tror på storyn.
En riktigt stark upplevelse och det ger verkligen hopp inför detta filmuniversums framtid.