Jag har fått en ny mentee. Denna gång inte en karriärinriktad med toppbetyg och självförtroende. Utan en som är inriktad på att överhuvudtaget säkra ett jobb, nästan vad som helst. Helst som skönhetsterapeut. Men också gärna som förskollärare. En som behöver någonstans att bo från första mars, inte en som precis köpt en ny bostadsrätt.
Jag hoppas kunna hjälpa henne.
Grejen är att de är precis lika underbara och härliga de här två tjejerna, min tidigare adept och den nya. Bara olika. Och med väldigt skilda erfarenheter på sina CV:n.
Hur skriver man förresten ett bra CV om man har varit in och ut ur fängelse under några år mitt i arbetslivserfarenheten?
Den frågan fick jag anledning att ställa mig precis häromdagen. Jag skulle hjälpa min nya adept att skriva om sitt CV och sitt personliga brev. Hon hade tydligen fått hjälp av någon på Arbetsförmedlingen, men enligt min åsikt lämnade det där CV:t en hel del övrigt att önska.
Jag har ändå anställt ett drygt hundratal personer genom åren och jag hade tyvärr inte plockat in henne på intervju, oavsett jobb, med det CV:t. Det innehöll för mycket felstavningar, jag förstod inte allt. Till exempel hade en felskrivning som “jag är kung” sluppit igenom. “Jag är kung inom många områden” kanske man inte menar att skriva om man är en seriös jobbsökande fyrtioåring. Snarare att man är rätt “kunnig”. Duh, liksom.
Hur skriver man förresten ett bra CV om man har varit in och ut ur fängelse under några år mitt i arbetslivserfarenheten?
Men det var då det dök upp, problemet med fängelsevistelserna. Något i alla fall inte jag tänker på till vardags är att i vissa länder blir folk faktiskt kastade i fängelse då och då, ett par månader i taget eller längre. Helt till synes vanliga och normala människor som man några år senare sitter och fikar med på ett café i Stockholm. De åker in i finkan, för att de inte tycker som alla andra, eller lyder. Inte undra på att de drar. Lämnar landet. Våra liv är slående olika.
2010-2013 Nationella militärfängelset
Jobbade som personaladministratör (deltid) men vägrade förfalska handlingar så satt även i fängelse (deltid).
Lirar det? Kan man verkligen skriva det? Är personen på andra sidan intervju-bordet beredd på att ta emot den sanningen? Eller, är man mer “smooth” om man beskriver de åren och erfarenheterna i lite luddigare ordalag? Utan att helt och hållet ljuga förstås. Poängen med CV:t är ju trots allt att beskriva ens relevanta erfarenheter. Å andra sidan kan väl inte erfarenhet från att sitta inne vara helt irrelevant? Snacka om formativa år.
Är personen på andra sidan intervju-bordet beredd på att ta emot den sanningen?
Lite svårt det där med att beskriva själva flykten också. Hur redogör man för det i ett CV? Rekryterare (och även jag) gillar ju när det går en röd tråd genom hela CV:t. Helst ska man tydligt ha radat upp alla år efter examen som ett vackert synkroniserat pärlband. Tydliga slut och tydlig ny början på varje jobb och ny utmaning.
– Vad gjorde du där då? Mellan 2013 och 2015, frågar jag.
– Ähum. Alltså. Då var jag på väg, svarar hon.
– Jaha…på väg? Och jag inser att de åren vandrade hon, rymde hon, gömde hon sig, åkte båt på farliga vatten och sprang för livet.
Hur petar vi in det? I vilken font size?
En bekants profil på LinkedIn flyger förbi. “På väg” har han valt istället för titel. I hans mening säkert ett lite skönt hipster-aktigt sätt att beskriva hur karriären alltid är en resa. Att det finns en riktning. Bortåt, framåt, uppåt eller kanske i cirklar. Hur allting alltid är i rörelse.
Eller så är även han på flykt.
Sofia Wingren är bland annat Senior Advisor på matchningsplattformen Exparang, poddar i Rat Race – Din guide i ekorrhjulet. Hon investerar gärna pengar i lovande start-ups och tid i lovande människor. Läs fler av hennes artiklar med karriärfokus här.
