fbpx

Psykologen: Så blir du av med din dödsångest

Vår psykologexpert Christine Österlöf ger tips och råd hur man med hjälp av träning kan minska dödsångest

Ångestproblematik är något som påverkar många människor dagligen, och som fått alltmer utrymme i media och i samtal människor emellan. En form som de flesta av oss har stött på är det vi kallar dödsångest. Det är inte så konstigt, då döden är närvarande i alla människors liv på olika sätt. Det är den mest universella aspekten mänskliga livet, då vi med säkerhet vet att vi alla kommer möta den förr eller senare oavsett bildning, livsstil eller bakomliggande förutsättningar.

Vad innebär dödsångest egentligen? Kan vi genom öppen diskussion och reflektion kring detta göra våra känslor kring döden mindre abstrakta för oss själva, och begränsa det inre lidande den kan skapa för oss?

Ett visst mått av dödsfruktan är en förutsättning för liv
För att normalisera rädslan kring döden kan vi börja med att konstatera att ett visst mått av dödsfruktan är en förutsättning för liv. Vi måste frukta döden för att vara tillräckligt varsamma med våra liv i vardagen, exempelvis med hur vi rör oss i trafiken eller vilka risker vi väljer att utsätta oss för. För många blir dock rädslan för döden något annat – en gnagande ångest som återkommande dyker upp inombords och försämrar livskvaliteten.

Döden kan uppfattas olika
Jag tycker själv att det är intressant hur olika vi människor reagerar vid reflektioner kring döden, och detta kan ofta kopplas till egna erfarenheter – eller brist på erfarenheter – av död och dödlighet. För vissa är det första som slår dem en förlamande skräck över upphörandet av den egna existensen medan det för andra är sorgen över närstående som har förlorats alltför tidigt, eller oron över att i framtiden förlora närstående personer.

Filosoferna och döden 
Filosofer har både historiskt och i modern tid ställt sig frågan om hur vi egentligen kan tänka om vår egen död. Att den egna döden aldrig kan få mening för oss, därför att döden innebär just perceptionens och erfarandets upphörande och övergående i icke-existens. Detta får mig att tänka på att jag återkommande möter – både i privatliv och arbete – personer som sätter ord på sin dödsångest genom att beskriva skräcken över det faktum att allting kommer att ta slut efter det egna dödsögonblicket, och ångesten över hur fruktansvärt detta tysta, tomma, svarta skulle vara.

Man pratar alltså om sitt döda jag som om det utsläckta medvetandet fortfarande är aktivt och närvarande, kapabelt att uppleva hur fruktansvärt tillståndet av död är. En märklig paradox då döden skulle innebära att allting upphör, så även medvetandet.

Epikuros skrev ca 300 f.Kr. att:

Således blir den mest avskyvärda ondska vi kan föreställa oss, döden, ingenting för oss, så snart vi inser att döden är frånvarande där vi är, liksom vi är frånvarande där den är.

Epikuros menar alltså att det är irrationellt att frukta döden – men likväl vet vi att det är en skräck och en ångest som drabbar människan. Den moderna filosofen Kotkavirta diskuterar istället huruvida det i själva verket är rationellt att frukta döden, i och med att den bestjäl oss på de bra saker vi kunde ha upplevt om vi levt vidare.

Utifrån det perspektivet börjar det vi kallar dödsångest snarare bli en formulering av livsångest.

Lever jag så som jag borde göra? Kommer jag att få/våga/kunna göra det jag vill? Kommer jag att hinna med?

Kanske går dödsångest och livsångest hand i hand. Döden är med nödvändighet ett okänt tillstånd, och vi kan bara formulera våra tankar om den utifrån vad den inte är eller innehåller – det vill säga liv. Döden, som ingen av oss levande har erfarit, blir ett ”negativ till livet”, och kanske har den ett värde i att den gör vår tillvaro mänsklig.

Två typer av dödsångest
Som jag inledde med så skiljer det sig vad som dyker upp för människor då de tänker på döden, och låt oss nu förenklat formulera detta som två typer av dödsångest;

  1. Rädslan för den egna döden, och
  2. Rädslan för döden bland nära och kära.

Detta är egentligen två sidor av samma mynt. Då jag tillsammans med patienter undersöker rädslan för andras död rör det ofta upp många svåra känslor och upplevelser såsom sorg, saknad, skuld och ilska, men landar i slutändan ofta i rädslan att bli övergiven. Det är just hjälplöst övergiven man blir av den som lämnat livet. Även det oändliga, svarta, okända och tomma som beskrivs av de som i första hand kommer i kontakt med rädslan för den egna döden liknar ju ett övergivet och ensamt tillstånd.

Dessa samband är intressanta, i och med att rädslan för övergivenhet nog är den mest grundläggande mänskliga rädslan.

Svårigheten att vara i nuet
Dödsångest, livsångest och rädslan för övergivenheten har gemensamma nämnare i svårigheten att vara i nuet. Att fokusera på, uppleva och se det som finns framför oss snarare än att i tanken genomleva vad som skulle kunna hända eller drabba oss. Därmed bör vi ibland fråga oss själva:

Hur mycket tid lägger jag på att mentalt röra mig i det förflutna, i nuet och i framtiden?

Lägger vi alltför stor kraft på att oroa oss för framtiden finns inte mycket kraft kvar för att uppmärksamma det vi har i nuet. Vi lever dessutom i ett samhälle som premierar den ständiga strävan efter nytt/annat/mer, snarare än förmågan att kunna känna sig nöjd. Utöver att lära sig och förstå vad din ångest handlar om kan en väg till att minska oro och ångest vara att öva upp förmågan till medveten närvaro i nuet.

Träning kan få dödsångesten att avta
Att träna sig på att rikta tillbaka fokus till vad som sker i stunden då tankarna flyr till framtida lidanden, något som brukar benämnas som mindfulness. Åsa Nilsonne, psykiatriker och författarinna som bland annat har skrivit flera böcker om mindfulness, belyser hur vi genom övningar kan disciplinera vår hjärna för att lära oss just detta.

Dödsångesten bleknar bort om man låter nuet ta upp mer plats. Det är precis som att bygga muskler och det gäller att träna, träna och träna.

Det är hjälpsamt att nyttja våra fem sinnen – syn, hörsel, doft, smak och känsel, för att vara närvarande i stunden. Det finns flera sätt du kan öva på detta i vardagen:

  • Var utomhus utan klocka och utan tid att passa. Naturen kan hjälpa dig att känna nuet. Försök att öppna alla sinnen – ljudet av fågelkvitter, vinden mot din kind, solens varma strålar eller regnet mot huden.
  • Stanna då och då upp och observera din omgivning – och var närvarande i det du kan uppmärksamma just här och nu. Om tanken drar iväg så rikta vänligt tillbaka uppmärksamheten mot det som finns runtom dig just i stunden.
  • Följ tre in- och utandningar när du känner dig uppjagad eller stressad. Vänd hela din uppmärksamhet mot andningen. Observera hur det känns då andetagen går in i kroppen och sedan lämnar den.
  • Försök att göra vana av att vara närvarande när du till exempel lagar mat, sitter vid matbordet eller dricker en kopp te. Känn dofterna när du lagar mat. Se grönsakernas färgnyanser, känn smakerna, tänk på vad du gör i varje moment.
  • Sitt eller ligg ner och notera känsloförnimmelser i kroppen. Är det spänt någonstans? Gör det ont någonstans? Känns det avslappnat? Observera hur kroppsförnimmelserna kommer och går, hur de ständigt förändras.

Appar för ökad närvaro
Idag finns även ett flertal appar att tillgå om man önskar öva upp förmågan till medveten närvaro i nuet, och detta är något som många människor upplever sig hjälpta av. Exempel på populära sådana är:

Christine Österlöf är legitimerad psykoterapeut och har flerårig erfarenhet av arbete med ångestproblematik, stress, depression, sorg, krissamtal, livsförändringar, levnadsvanor, separationer och förluster.

Välkommen till ett magasin för dig mitt i livet.

Moderna Livet är en plats fullt med drömmar och ambition. Man vill komma framåt med fart. Samtidigt vill man bevara sin hälsa, ha en fungerande vardag, och ha goda relationer.

Vi hjälper dig att hälla strössel på livet med inspiration och experthjälp från personer och företag.

Har du ett företag? Vi hjälper er att berätta er story i ett modernt sammanhang.

Klicka här för mer information.

Relaterade artiklar
Holistiska livscoachen Filippa Tjärnlund: “Ge plats till din självkänsla”