fbpx
Bild: Francis M. Naumann Fine Art, New York

Advokaten: Varför finns det så få kvinnliga delägare på svenska advokatbyråer?

En av fyra delägare på svenska advokatbyråer är kvinnor. Advokat Jonas Bergh reflekterar över varför inte fler kvinnor når chefspositioner – trots att de är överrepresenterade i branschen.

I konsthistorien var den berömda artikeln av Linda Nochlin, porträtterad på bilden ovan, med sin provokativa titel “Why have there been no great women artists?” från 1972, en utgångspunkt för diskussionen om kvinnlig diskriminering.

Idag är diskussionen om kön och genus närvarande, inte bara i konsthistorien, utan på alla områden, exempelvis litteratur och juridik. I denna artikel, med titeln inspirerad av Nochlin, kommer jag diskutera jämställdheten på svenska advokatbyråer.

Enligt Advokatsamfundet var 2018 var trettonde året i rad då antalet kvinnliga biträdande jurister översteg antalet manliga. Samtidigt bland delägare och innehavare var drygt 25 procent kvinnor vid utgången av 2018.

Roten till denna fördelning är inte att det saknas kvinnliga jurister – tvärtom. Bland de biträdande juristerna idag är 60 procent kvinnor. Fackförbundet Jusek genomför återkommande undersökningar om villkoren i advokatbranschen.

Resultaten från undersökningen från 2018 visar att 43 procent av kvinnorna upplever sig missgynnade när det gäller arbetsuppgifter och drygt 30 procent anser sig missgynnade i fråga om lön och delägarskap.

Problemet att kvinnor inte når chefspositioner är naturligtvis inte de formella rättigheterna på arbetsplatsen. På alla framgångsrika advokatbyråer har kvinnor och män samma rättigheter och samma villkor. Det är istället de interna villkoren för en karriär och delägarskap som är problemet. I allmänhet är det viktigaste kriteriet för att bli delägare ett stort antal fakturerbara timmar, lojala ”egna” kunder och cirka 7-8 års arbete på byrån.

Många affärsjuridiska byråer har policies för jämställdhet och program för deltidsarbete och balans mellan arbete och fritid. En studie av McKinsey visar dock att många jurister tror att man i realiteten får en sämre karriär om man deltar i sådana program.

Jag tycker att de affärsjuridiska byråerna måste aktivt stötta jurister (både kvinnor och män) som har varit föräldralediga att bygga upp en position för delägarskap. Sådan support kan exempelvis bestå av att överföra klienter till dem, presentera och placera dem i olika projekt samt ge olika typer av familjestöd, som hjälp med barnpassning och städning. Kravet på fakturerbara timmar måste också anpassas till en rimlig nivå, i vart fall under dessa viktiga familjeår. Byråerna måste konkret visa att en jurist som väljer en balans mellan arbete och fritid under barnaåren inte påverkas negativt i karriären.

Skulle sådana åtgärder vara negativa för de affärsjuridiska byråernas lönsamhet på lång sikt? Jag tror inte det.

För det första anser jag att ett en jämn andel kvinnliga delägare skulle betraktas positivt av kunderna. Ett exempel är att den norska storbanken DnB nyligen avslutade sin relation med sin huvudsakliga advokatbyrå eftersom byrån hade ett litet antal kvinnliga delägare och inte tillräckliga åtgärder för att förändra denna situation.

För det andra tror jag att grupper med en blandning av kön, etnicitet, bakgrund med mera, i stort sett ger bättre resultat och är bra för en organisation. Att det är skadligt för en organisation att bortse från kvinnor framhålls också av Professor Tomas Chamorro-Premuzic (verksam vid universiteten i Columbia, USA, och London) i sin nya bok, “Why do so many incompetent men become leaders? (And how to fix it)“.

Han påpekar att män ofta har överförtroende och självabsorption. Sådana tecken borde ses som varningsflaggor men är istället ofta grunden vid val av ledare. Han hänvisar till studier som visar att kvinnor är mindre benägna att överskatta sig själva.

Professor Chamorro-Premuzic sammanfattar att kvinnor i allmänhet, men också mer försynta män, ofta förbises när en organisation väljer sina ledare och att kvinnor i allmänhet har mer emotionell intelligens, empati och självmedvetenhet, vilket är viktigt för en organisation att ha.

Vi kan också känna igen liknande tankar om beslutsfattande bland filosofer under antiken och från psykoterapin.

Sokrates sa att han inte visste mer än någon annan men att han, till skillnad från många, åtminstone insåg hur lite han visste.

Aristoteles varnade för impulsiva beslut. I psykoterapiprocessen är det av yttersta vikt att acceptera osäkerhet och att det inte finns några givna svar. Bara då kan klientens egen diskussion, tillsammans med terapeuten, leda till ett svar.

Sammanfattningsvis anser jag att svenska affärsjuridiska advokatbyråer bör ändra sina kriterier för delägarskap och genomföra stödåtgärder för jurister som har varit frånvarande för att ta hand om sina barn och/eller som har små barn samt konkret visa att karriärmöjligheterna är desamma.

Jag tror också att advokatbyråer med en balans av manliga och kvinnliga delägare skulle bli bättre betraktade av kunderna och också få en mer effektiv styrning och en bättre kultur.

 
Jonas Bergh har lång och bred erfarenhet av affärsjuridik i Sverige och internationellt. Han har bland annat varit partner i Lagerlöf & Leman (idag Linklaters) och Ashurst. Idag driver han egna byrån Berghco.

Välkommen till ett magasin för dig mitt i livet.

Moderna Livet är en plats fullt med drömmar och ambition. Man vill komma framåt med fart. Samtidigt vill man bevara sin hälsa, ha en fungerande vardag, och ha goda relationer.

Vi hjälper dig att hälla strössel på livet med inspiration och experthjälp från personer och företag.

Har du ett företag? Vi hjälper er att berätta er story i ett modernt sammanhang.

Klicka här för mer information.

Relaterade artiklar
Karriärexperten: “Att fokusera – den stora livslögnen”