fbpx
test_

Filmrecension: Så bra är nya storfilmen Tenet

Vår nya filmskribent recenserar nya storfilmen och scifithrillern Tenet, regisserad av Christopher Nolan. Var det värt väntan?

Elizabeth Debicki och John David Washington. Foto: Warner Bros Pictures/SF Studios

Nya storfilmen Tenet väntar verkligen inte på att kasta oss in i hetluften. Från ruta ett är det fart utan att det gasas i botten och det tempot har filmen mest hela tiden. Skadas en person i en scen så är densamme i stort sätt opererad, läkt och redo för fight i nästa. Det ödslas ingen tid helt enkelt och det är ingenting negativt alls, för “Tenet” fokuserar på temat i filmen och inte karaktärerna.

Vad är då temat? Tidslinjer, tidsresor och tid överlag. Ett krig mellan framtiden, dåtiden samt nutiden. Låter det invecklat? Det är det också i stora delar.

Jag fann mig sitta längre stunder och försöka bena ut vad som hände på duken och varför. Sen kommer “ahaaa”-känslan och man har koll på läget för att sen börja fundera igen hur allt funkar tills nästa “ahaa” -upplevelse.

Tenet har grundkonceptet genom olika tidslinjer

Grundkonceptet av Tenet är att ting och människor kan bli det som kallas för “inverterade”. Det som är inverterat uppträder “baklänges”. Så en inverterad person i en annan tidslinje upplever den världen annorlunda på flera olika sätt och ett av dessa är att saker rör sig just baklänges för denne individ och tvärtom för de andra. Allt beroende på att tiden flödar åt ett annat håll i den linjen.

Det är ett försök till en lättsam förklaring och hur jag tolkade det skrapandes på ytan. Denna typ av invertering skapar många annorlunda scener. Där man ibland känner det som om att en fightingscen är skapad av David Lynchs skumma sinne. Allt beroende på att ena personen slåss i normalt tidsflöde, medan den andre slåss i motsatt tidsflöde. Man måste se det för att greppa det fullt ut.

Det är coolt och samtidigt förvirrande hur till exempel en individ “kanar tillbaka” in i en fight, till momentet där slaget kommer som fick densamme att kana iväg från första början.

Spionen

Om vi bortser från tidsresandet så har vi i Tenet en film om en spion som försöker rädda världen från en man som inte vill den väl. Vi färdas över världen till länder som bland annat Thailand och vårt grannland Norge. Dessa ingredienser får en ju verkligen att känna som om att man ser på en Bond-film och det var känslan jag hade stundtals. Bond-film blandad med komplicerade tidlinjer och tidsresor.

I Tenet så har vi även en Felix-figur i Pattinsons karaktär och skurkens fru är väldigt lik en kvinna tagen ur dessa filmer. Så det jag försöker säga med detta är att vi bjuds egentligen inte på en helt originell story. Den är använd innan, men med nya infallsvinklar.

Är det då något negativt? Absolut inte för min del. Filmen är riktigt behaglig på det viset och trygg utan överraskningar. Man lägger så mycket fokus och energi på alla dessa “inverteringar” och att invänta det smarta i allt att den andra delen av storyn hamnar lite i skymundan.

Är det smart utfört?

Är det smart utfört då? Nja.. Känslan är att Nolan inte riktigt lyckats fullt ut här som i andra filmer han gjort. Vi matas med förklaringar, men ändå så skulle det behövts många fler är känslan. Paradoxer som kan uppstå viftas bort med “ingen vet säkert” som förklaring.

Grejen med många av Nolans skapelser är ju dock att de bör ses mer än en gång. Jag tror verkligen så är fallet här med, men med skillnaden att fler frågor i denna film kommer förbli obesvarade. Enbart för att Nolan själv inte riktigt verkade veta hur allt ska funka och förklaras till 100%

Idén bakom Tenet är häftig

En riktigt häftig idé är det, men inte genomarbetad fullt ut kan tyckas. Häftigt är att det läggs mycket fokus på själva tidstemat och inte mycket annat tar största intresset bort från det. Visst är det högt som attan ibland och det slåss och skjuts en del. Men det är inga extremt spektakulära actionscener vi får se. Det är inte heller några massiva explosioner, utdragna biljakter eller häpnadsväckande stunts.

Istället bjuds vi på läckra scener i perfekt lagom dos på grund av det tidigare nämnda skälet, att fokus ska vara där fokus bör vara. En scen med ett flygplan är ett så härligt bevis på detta. Det kunde lätt blivit en explosionskavalkad utan dess like. Men istället är den så läckert filmad där det som sker fyller dess syfte och inget mer.

Det är riktigt härligt att se faktiskt och så snyggt skapat. Läckert filmad där det som sker fyller dess syfte och inget mer.

Kameraarbetet är verkligen helt suveränt som alltid i Nolans filmer och fightingscenerna är även de behagliga att se. Många använder sig tyvärr av shaky cam med 100 klipp i sekunden i en fightingscen istället för att lita på sina talangfulla skådisar att klara av en cool koreografi. Här är det mer av senare varan som tur är.

Skådisarna då?

Som jag nämnt innan så är detta är film där fokus är på temat och inte på karaktärerna. Det märks väldigt tydligt i denna film och oftast finner jag det synd när karaktärsutvecklingen är i stort sätt obefintlig. Här störde det mig inte alls även om jag gärna hade sett Pattinson få briljera som i fenomenala “The Lighthouse”, men där snackar vi verkligen fokus på individerna.

Anledningen till att det funkar så bra just i denna film är just då för att utvecklingen vi vill se finns på annat håll. Missförstå mig rätt nu bara. Washington, Pattinson och Debicki är bra i det de har att jobba med, men karaktärerna är mer där som en sidosak.

Washingtons karaktär i Tenet nämns till exempel inte vid sitt fulla namn under hela filmen så vitt jag vet, men självklart menat så. Karaktären känns lite småträig ibland, men ändå med charmig karisma samtidigt, hur det nu går ihop? Finner honom både trovärdig och sen utan inlevelse i nästa scen. Jag köper dock det som är mindre bra för jag finner mig gilla karaktären överlag.

Debicki, som spelar Kat, är den jag tycker lite synd om. För denna rollfigur känns som om den kunde varit mer utvecklad samt tagit mer plats. Känns lite tillbakatryckt och platt istället, vilket är synd, men inte Debickis fel på något vis.
Jag skrev att fokus ej är på karaktärerna, men just i detta fallet är det skillnad.

Pattinson gör ett helt okej trovärdigt intryck här med som medhjälpare/kompanjon. Inte heller han mest att jobba med, men jag gillar honom och han lär blir en strålande Bruce Wayne framöver.

Tuff balansgång

Branagh som Sator gillade jag även om det är en tuff balansgång mellan att bre på för mycket och hålla det på en obehagligt intensiv nivå. Blir ett mellanting här, där jag gillar honom som skådis, men att själva karaktären kunde haft lite mer pondus i sin utstrålning. Vissa scener glimtade det förbi i.

I helhet så tycker jag “Tenet” var en riktigt behaglig upplevelse efter ens långa tid utan att kunna gå på bio.

Når kanske inte riktigt upp till den smarta film den kunde varit, men underhållande är den. Själva grundidén är riktigt intressant och cool och scenerna i början där invertering förklaras är verkligen fascinerande. Just intresset det skapar finns med i hela filmen och får 2,5h att kännas betydligt kortare.

Det är snyggt, behagligt, intressant, klurigt och fascinerande utan att vara egentligen nyskapande och jättespännande. En film som intresserar en mer tack vare de nya momenten som lagts till i en annars igenkännande story.

Jag var mer än nöjd när vi lämnade biosalongen, men helt klart en film som man måste analysera och “känna av” en tid efter man sett den.

Mitt betyg just nu blir dock ett B+ på en lista från F-A+. Bättre än bra, men inte kanonbra helt enkelt.

Välkommen till ett magasin för dig mitt i livet.

Moderna Livet är en plats fullt med drömmar och ambition. Man vill komma framåt med fart. Samtidigt vill man bevara sin hälsa, ha en fungerande vardag, och ha goda relationer.

Vi hjälper dig att hälla strössel på livet med inspiration och experthjälp från personer och företag.

Har du ett företag? Vi hjälper er att berätta er story i ett modernt sammanhang.

Klicka här för mer information.

Relaterade artiklar
Vad är det för reklam vi exponeras mot egentligen?