Det är höstmiddag med powerbrudarna. Trevligt, matnyttigt, inspirerande. Ambitiöst, aktivt och engagerat. Och som vanligt levereras det sanningar, “självklarheter” med cynisk skärpa och skratt. De flyger som pingisbollar över matsalsbordet, stannar inte upp.
Någon vill ta notes, så att vi kommer ihåg allt smart som sägs.
– App, app, app! ropar en annan bestämt. Notes tar jag aldrig. Det ska man akta sig för.
– Vad då, vad menar du? frågar jag.
– Jamen det vet väl alla, får jag till svar, det är bara “suckers” som tar notes. Så jäkla dålig utväxling på det arbetet. Som kvinna blir du alltid ombedd att vara den som tar notes vid mötena på jobbet. Att bli sekreterare. Det håller jag mig riktigt långt borta från.
Någon annan tillägger:
– Ja, det finns tre enkla grejer man ska se till att aldrig låta sig luras in i. När det ska tas notes vid olika möten, när det ska ordnas firmafest av något slag, eller när det ska göras en insamling till en födelsedag eller avskedspresent. De där tre grejerna, de är rena kvinnofällan på jobbet. När det ska göras, då håller jag banne mig ner handen och kniper ihop, det ska du ha klart för dig.
De där tre grejerna, de är rena kvinnofällan på jobbet.
Vad blir tacken?
Ord och inga visor. Och nästan lite sorgligt. Men jag förstår att det är sant. På många arbetsplatser finns det ofta någon som är ansvarig för att fixa just firmafester, mötesanteckningar och blomsterkvastar. Men om det inte är någons jobb, så är en kvinna alltid en trolig kandidat när det söks en frivillig. Och visst har mina väninnor rätt. Vad blir egentligen tacken efter en lyckad julfest? Att man får stanna kvar och städa? Sova lite kortare den natten, och hålla sig spik nykter? Är det någonsin någon som ens läser anteckningarna från det senaste mötet, med den väl genomtänkta och strukturerade att-göra-listan?
Är det verkligen någon som lägger tid på att fixa en blomsterkvast eller tårta när du själv fyller år, eller är det bara sånt som händer när du tar ansvar för det? Cyniskt, kanske. Men ändå ett karriärråd för kvinnor så gott som något. Att inte lägga timme ut och timme in på att smörja maskineriet, bara för att du vet hur man gör. Du sitter förmodligen uppe sent på kvällarna och jobbar ändå, med annat. Så bli inte den ständiga sekreteraren som förväntas göra “kvinnogörat”. Lägg din dyrbara tid på grejer med bättre utväxling. Följ med andra ord dina manliga kollegors exempel.
Cyniskt, kanske. Men ändå ett karriärråd för kvinnor så gott som något.
Det känslomässiga arbetet
Elin Grelsson Almestad skrev i en utmärkt artikel i Expressen förra året om det “känslomässiga arbete” kvinnor utför och tipsar om några läsvärda böcker i ämnet.
Det “känslomässiga arbetet”, det vi kvinnor ofta klagar på att vi har ansvar för där hemma, det tar vi förstås också ansvar för på jobbet. Oljan i maskineriet. Gratisarbetet. Fixandet, det som gör allt lite trevligare för alla.
Vilken jäkla möjlighet det här är! För fler män. Vilka enkla poäng att plocka.
Men det är också lite ledsamt att det ska behöva vara så att vi ska trycka delete på den där omtanken. Den som kvinnor i alla år drillats så väl i att den kommit att betraktas som ett kvinnligt drag. Det är synd att vi ska behöva rensa bort den där kvinnliga superkraften för att inte behöva känna oss utnyttjade. Kan det inte vara tvärtom istället?
För vilken jäkla möjlighet det här är! För fler män. Vilka enkla poäng att plocka. Lågt hängande frukt, liksom. Det lilla extra, fixet. Att ordna en tårta till en födelsedag, ett kort till hon som slutar, ordna en fredagsfrukost för alla på kontoret. Se till att ansvaret för att ta mötesanteckningar, det roterar det, runt bordet. Och om sådant här nu då inte kommer naturligt, så är det bara att göra en to-do-lista och lägga in i kalendern.
För vad är det det brukar stå på en lapp vid diskmaskinen på kontoret? “Din morsa jobbar inte här”.
Sofia Wingren är bland annat Senior Advisor på matchningsplattformen Exparang, poddar i Rat Race – Din guide i ekorrhjulet, råkar faktiskt älska att ordna firmafester och kommer att fortsätta göra det utan att känna sig det minsta utnyttjad.
