Hon har skapat hudvårdsprodukter, jobbar med naturkosmetik, har 40 islandshästar, skrivit böcker, är gift och har barn. Som om det inte räcker och blir över, startar Elisabeth Lendelund nu eget bokförlag med det vackra namnet Skimra.
– Jag gillar att starta företag och den utveckling som det innebär att få vara med från början, bygga upp någonting och se det växa, konstaterar hon.
Elisabeth Lendelund och maken har tidigare gett ut en hel del faktaböcker i ett annat bolag. När de ville satsa på att även ge ut skönlitterärt, tittade de på de olika alternativen och kom fram till att det kändes rätt att starta eget förlag. I år har de tänkt att ge ut fem böcker, tre faktaböcker och två skönlitterära.
Vill mynta genren ”feel”
Genren kallar de ”feel”. Det finns en genre som heter feelgood. Där är kriteriet att du ska må bra av boken. Den får inte innehålla för mycket mörker och svärta. När det är lite mer mörker, har det diskuterats om det ska kallas för ”feelbad”.
– Men varför dela upp i feelgood och feelbad? funderade vi. Livet är ju inte uppdelat i det ena eller det andra. Mot mörkret skimrar ljuset ordentligt. Vi vill mynta den här genren – feel, som är mer att det känns. Men vad som känns kan inte vi bestämma eftersom det är olika för olika människor, vad de känner av olika saker.
Hon vill att det ska vara feel som i feelgood-området men ändå mycket mer djup och mörker. Det är tillåtet i den här genren. ”Du ska verkligen känna livet i dig när du läser böckerna”, tycker hon. För livet är inte bara solsken. Men även att det är böcker som stannar kvar i hela systemet, kanske för alltid. Själv skriver hon som bäst när hon skriver med hjärtat och inte håller till för mycket i hjärnan.
– Det här är en annan känsla, att verkligen känna sig levande. Det är det vi vill, att läsaren ska känna livet i sig. Jag skriver bäst när jag bara skriver utan att tänka, det är så det känns. Som att saker bearbetas i hjärnan beroende på vad jag behöver till det jag skriver på. Vips kommer det plötsligt ut, i princip färdigformulerat.
Går in bakom fasader och tittar in i människor
När Elisabeth Lendelund var väldigt liten lärde hon sig att gå in bakom fasader och titta in i människor. Elisabeth växte upp under 70-talet på en gata där hon var väldigt annorlunda, eftersom hon är adopterat från Indien och mörk. Redan som treåring var Elisabeth Lendelund utsatt för mobbing. Då lärde hon sig, om hon inte redan hade det i sig, att titta bakom människors handlingar.
– Vad är det som gör att de gör de här grejerna? frågade Elisabeth Lendelund sig. Lite överlevnad var det också, funderar hon. En känsla av att vilja kunna förstå och förlåta. Jag ville kunna tycka om de här människorna. Det var nog viktigt för mig, att jag skulle fortsätta tycka om dem. Då behövde jag titta bakom och se vad det var som gjorde att de var taskiga. Sedan kunde jag ofta lägga ihop ett och ett. ”Den här tjejen blir slagen av sin mamma. Då förstår jag varför hon gör det här mot mig.” Eller vad det nu var för något. Då kunde jag förstå och kanske förlåta.
Senare gick Elisabeth Lendelund på Socialhögskolan och läste till socionom. Där studerade de också mycket hur människor utvecklas och vad som styr. Även att förstå sig själv, att titta på ”varför reagerar jag som jag gör på det här?”. Och även vara lite ärlig mot sig själv.
– Även om jag har reagerat på något som verkar vara en bagatell, var det något som gjorde att jag reagerade. Då kan du hitta det du har hakat upp dig på och förändras. Sedan betyder inte det att du ska analysera allt hela tiden. För mig har det varit väldigt bra att kunna förändras genom att se var saker och ting hänger upp sig.
Skribent: Marie Hagberg
Vill du läsa mer? Klicka här.
