Helene Schmitz håller kameran som får människor att reflektera

Vi har intervjuat Helene Schmitz, en av Sveriges mest uppmärksammade fotografer som med sina uttrycksfulla fotografier skildrar relationen mellan naturen och människan.

Vi träffar Helene Schmitz i hennes ateljé på Odengatan. Vita väggar och stora takfönster gör att rummet ser ut exakt som man föreställt sig att en ateljé ska se ut. Takhöjden och dagsljuset skapar en känsla av klarhet och kreativitet. Längst med väggarna står och hänger några av hennes verk som väckt stort intresse, både nationellt och internationellt.

Helene har på senare år aktivt och målmedvetet fokuserat på människans komplicerade förhållande till naturen. I flera fotografiska projekt har hon utforskat maktbalansen mellan människan och naturen.

Naturen som skildras är stark och respektingivande men samtidigt så skör inför människans påverkan.

Helene när hon fotograferade efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014. I serien ”The Forest” är eldens styrka central.

Vad inspirerar dig?
– Jag inspireras av film, vetenskapliga artiklar, andra konstnärers arbeten och idéer som har med kolonialism och utvinning av naturresurser att göra.

Hur började din karriär som fotograf?
– Jag fick min första kamera av mina föräldrar när jag var 12 år, en Instamatic. Intresset växte successivt och när jag gick sista året på gymnasiet visste jag att det var fotograf jag ville bli. Lika starkt kände jag att jag inte skulle passa som jurist, läkare eller ekonom. Mina föräldrar blev inte glada, för hur skulle jag kunna försörja mig?

Det fanns inte många högskoleutbildningar med fokus på foto så Helene Schmitz tog en examen i konst- och filmvetenskap och hon valde mellan att bli forskare eller att satsa på fotografi.

I många år arbetade jag med uppdrag vid sidan av mina konstnärliga projekt, skivomslag, bokomslag och ganska mycket porträtt. När mina barn blev lite större tog jag beslutet att helt koncentrera mig på egna arbeten och projekt vilket gav resultat ganska snabbt.

The Plantation, Thinking Like a Mountain (2017). Bilden är fotograferad i Älvdalen i Dalarna och visar ett stycke produktionsskog.

Helene var nyligen aktuell med utställningen ”Thinking like a Mountain” på Prins Eugens Waldemarsudde. I utställningen presenterades en serie nya verk där motivet var utvinning av naturresurser i Sverige och på Island. I fotografierna förenades det vackra med det hotfulla och skrämmande.

Thinking Lika A Mountain (2017). Verket är fotograferat på södra Island.

Berätta om utställningen Thinking Like a Mountain
– I det här arbetet har jag velat gestalta vår tids våldsamma omvandling av naturen i norra Europa. Min upplevelse är att under min livstid har föreställningen om den vilda, och av människan orörda naturen, brutit samman.

Mina fotografier kan ses som meditationer över människans relation till naturens resurser – en global, högindustriell och automatiserad omvandling av landskap. Något som pågått i stora delar av världen under de senaste trehundra åren i en allt snabbare takt.

The Copper Mine ur serien Thinking Like a Mountain (2017). Bilden är fotograferad i Aitik, en koppargruva utanför Gällivare i Norrbotten.

Platserna vi får följa med till genom Helenes foton är ofta förtrollande vackra. Även miljöer som borde vara skrämmande på grund av förödelse blir till vackra omgivningar, som tagna ur fantasin.
– Jag har letat efter de ställen där människans påverkan är påtaglig men samtidigt är det väldigt vackra platser.

Jag har sökt upp sår i naturen, till exempel gruvorna, de är som sår skapade av människan. Eller de stora dammbyggena.

Blue Lagoon ur serien Thinking Like a Mountain (2017). Bilden är fotograferad vid Svrtsengi värmekraftverk på Island.

Några av Helenes andra uppmärksammade utställningar är: Livingrooms (1996) en serie där Helene fotograferat sitt barndomshem, en sekelskiftslägenhet i Stockholm, som av misstag brunnit ner. Strax efter händelsen dokumenterade hon branden och resultatet blev en ovanlig serie bilder. Sotet, förstörda möbler och brandskadade väggar blandas med den historia som lägenheten bär på.

Livingrooms (1996). Serien Livingrooms gjorde Helene tre veckor efter en förödande brand i hennes barndomshem i Stockholm i mars 1994.

I serien Blow Up (2003) fotograferade Helene extrema närbilder på växter och studerade Linnés texter. Hon blev förundrad över Linnés besatthet av att skapa ett system för alla världens levande organismer. Arbetet blev till en bok som blev nominerad till Augustpriset.

Med sitt projekt Carnivores (2008) ville Helene skapa motsättningar mellan hur vi oftast uppfattar blommor och hur de egentligen ser ut. Vår vanliga uppfattning om blommor är att de är något ljuvligt, vackert och ofarligt. Detta ställde Helene på sin spets när hon istället porträtterar köttätande växter som håriga, glupska, klibbiga och dödliga.

Helene hade en tillfällig utställning med serien Carnivors på T-banestationen Mariatorget åren 2013-2015.

Earthworks (2015) är en annan serie där Helene fotograferade i en övergiven by i södra Namibia där det under det tidiga 1900-talet pågick diamantutvinning. Sanden och vindarna från Atlanten hade långsamt dränkt de övergivna byggnaderna.

The Blue Room, Earthworks (2015). Motivet skildrar naturen som lämnat avtryck efter år utan människor i byn.

Hur gör du när du hittar nya projekt?
– Jag utforskar idéer och inspiration som kommer till mig. Sen spenderar jag mycket tid på research innan jag påbörjar ett nytt arbete. Det är ett stort projekt att komma iväg och det behövs noga förberedelser då jag har med mig en assistent och en massa utrustning.

Aitik Copper and Ice, Thinking Like a Mountain (2017). Motiv på koppar och is på en isländsk bergvägg. På långt håll ser det nästan ut som en målning.

Varje bild tolkas olika beroende på vem man är. Varför tror du att det är så?
– Det är en spännande frågeställning. Men varje människa har ju sina erfarenheter, idéer, minnen och föreställningar som projiceras på den bild man betraktar.

Ibland blir jag förvånad över hur mina fotografier tolkas. Det kan vara något helt annat än mina intentioner.

Vad händer framöver för dig?
– Thinking Like a Mountain ska ställas ut på Fotografiskt Center i Köpenhamn och i sommar ska jag ställa ut i en kyrka i Västmanland.

Lava Fields, Thinking Like a Mountain (2017). Bilden är fotograferad vid Krafla värmekraftverk på norra Island.

Har du någon favorit i kamerautrustningen?
– Ja min Ebony 4×5 tums kamera. Det är en analog storformatskamera.

Vilka är dina bästa tips till någon som drömmer om att bli fotograf?
– Det beror på vilken slags fotograf man vill bli. Det finns många olika vägar. Vill man arbeta som konstnär är det bästa att gå en bra utbildning för bildkonstnärer.

Säg någon man borde följa på Instagram!
Jennifer Higgie, redaktör på Frieze.

Helene Schmitz har arbetat som yrkesfotograf i över 30 år. Hon är bosatt i Stockholm och familjen består av sambo, två barn och nyligen även ett barnbarn.

Välkommen till ett magasin för dig mitt i livet.

Moderna Livet är en plats fullt med drömmar och ambition. Man vill komma framåt med fart. Samtidigt vill man bevara sin hälsa, ha en fungerande vardag, och ha goda relationer.

Vi hjälper dig att hälla strössel på livet med inspiration och experthjälp från personer och företag.

Har du ett företag? Vi hjälper er att berätta er story i ett modernt sammanhang.

Klicka här för mer information.

Relaterade artiklar
Charlotta Gandolfo – den svenska kläddesignern som gör succé i Kina