Ibland kan människor som lider av mental ohälsa vara ovilliga att söka hjälp. För familj och vänner som ser dem kämpa med sina problem kan det här naturligtvis vara väldigt svårt. När någon vi bryr oss om väldigt mycket mår dåligt önskar nog de flesta av oss att vi kunde göra något. Vad som helst för att få dem att må lite bättre. Om personen själv är öppen med hur den mår och söker stöd är det lättare. Men vad gör man om personen istället drar sig undan och kanske tycker att man är tjatig eller kanske rentav förnekar att den har ett problem.
Att må dåligt i perioder hör till livet. Det är inget sjukt eller onormalt och i de allra flesta fall tar vi oss igenom det utan någon särskild insats. Det kan handla om sorg efter ett dödsfall, besvikelse efter att ha förlorat ett jobb eller förtvivlan över en avslutad relation. Vi kan vara stressade, pressade, känna oss vilse i livet och ha perioder där vi känner oss ensamma och misslyckade. De flesta av oss hanterar det genom att sörja och prata ut med vänner och familj. Vi bearbetar helt enkelt våra problem och hittar nya vägar framåt.
Men ibland fastnar vi i en nedstämdhet, oro och uppgivenhet och lyckas inte ta oss inte vidare. Vi blir kvar i vårt dåliga mående men vill trots det inte be om hjälp. Vad beror det egentligen på? Varför stänger en del människor ner alla försök till hjälp från sin omgivning när de kanske istället borde göra tvärtom. Det kan naturligtvis handla om en mängd olika saker med nedan följer ett par vanliga exempel:
Hopplöshet
När en person mått dåligt en längre tid och själv inte hittat en utväg är det svårt att föreställa sig hur någon annan skulle kunna hjälpa. Vi söker då inte stöd, vare sig hos våra anhöriga eller hos den professionella vården.
Rädsla att bli dömd
En person som undvikit att prata om sina bekymmer sitter ofta med en känsla av att vara konstig och ensam i sitt lidande. Då kan det ta emot att berätta om hur man mår eftersom det finns en föreställning om att ingen kommer att kunna förstå.
Rådande normer i omgivningen
Hur är personen uppväxt? Hur har det pratats om psykisk ohälsa och dåligt mående i familjen? Kanske sitter personen med en föreställning av att det är ett tecken på svaghet att prata om jobbiga känslor och att “stark person reder sig själv”.
Normalisering
Har man mått dåligt länge blir den känslan snabbt det nya normala och det är inte säkert att personen förstår vad du menar när du påtalar att den verkar ha det jobbigt eftersom allting ”är som vanligt”.
Underliggande problematik
Depression och ångestproblematik gör oss ofta handlingsförlamade och försvårar processen att söka hjälp. Svårigheter i sociala relationer av olika anledningar kan bidra till en minskad insikt att man har bekymmer, det är lätt att förlägga de problem som uppstår utanför sig själv.
Vad kan jag som anhörig göra för att hjälpa?
Så vad kan du som anhörig göra när du misstänker att en närstående eller en vän mår dåligt samtidigt som de inte vill söka hjälp? Det kan vara svårt att hitta balansen mellan att vara “tillräckligt på” och “för på” och vi känner oss ofta osäkra på vilka friheter vi kan ta oss i vår ambition att vara stöttande.
Det första vi behöver göra är att öppna upp för samtal och visa att vi vill förstå mer om det personen brottas med. Du kan också erbjuda praktiskt stöd på olika sätt.
Våga fråga
Ta mod till dig och uttryck din oro. Berätta för personen vad du tycker att du ser, kanske att hen har börjat dra sig undan, inte engagerar sig i sina intressen längre eller verkar ha fått kortare stubin än vanligt. Uttryck att du misstänker att det är något som är jobbigt för personen och att du gärna skulle vilja vet hur den mår. Vid sådana här tillfällen är det viktigt att beskriva det man ser med empati och vänlighet och att inte låta anklagande mot personen trots att det kan finnas en historik av problematiska beteenden.
Orka lyssna
När vi väl frågat behöver vi visa att vi orkar lyssna på svaret. Ställ följdfrågor, uppmuntra personen att berätta mer och försök att undvika att för snabbt börja ge goda råd eller peppande försäkringar om att det säkert kommer ordna sig. En person som öppnar upp om något som känns tungt och hopplöst behöver bli mött med inkännande och förståelse för att det den går igenom är tungt och svårt. Bekräftelse kan ges genom att säga “det måste varit så tungt för dig att bära detta helt själv” eller “jag blir så ledsen för din skull att du behöver gå igenom det här”.
Förmedla hopp. Berätta för personen att du kommer finnas här för att stötta och att det kommer bli bättre även om det känns mörkt just nu. Här kommer sex sätt som du kan ge praktiskt stöd på.
Erbjud din tid och ditt sällskap
Våga höra av dig oftare än du vanligtvis skulle. Bjud med personen på aktiviteter, föreslå promenader eller filmkvällar. Hjälp till att skifta fokus ibland. En person som mår dåligt fastnar lätt i tankar kring detta och det kan vara hjälpsamt att få prata om något annat. Var inte rädd att berätta om ditt eget liv och mående och ge personen en chans att också få vara inlyssnande mot dig ibland.
Hjälp till med praktiska saker
Laga mat, vattna blommorna, passa barn – vad som helst som kan ge personen avlastning.
Stötta i vårdkontakter
Behöver personen söka medicinsk vård? Behöver personen få träffa en psykolog? Leta upp information om vilka ingångar som finns nära er, erbjud dig att hjälpa till att boka tid och att följa med om personen vill. Ibland känns det svårt och skrämmande att träffa någon och berätta om sitt problem och det kan vara skönt att ha någon med sig som hjälper att få igång samtalet.
Stanna kvar
Orka finnas kvar för personen. Det kan ta tid att må bättre och att känna att det finns någon som står stadigt vid ens sida är guld värt.
Läs på
Informera dig själv om vad personens bekymmer innebär och hur det kan ta sig uttryck.
Ta det inte personligt
Om personen avvisar dig, ställer in eller kanske inte svarar – kom ihåg att det sannolikt inte handlar om dig. Ta det inte personligt!
Glöm inte dig själv
Att stötta någon som mår dåligt kan vara givande men också otroligt tröttande. Glöm inte att ta hand om dig själv och inse begränsningarna i vad du kan och inte kan göra. Framförallt måste du ge dig själv en paus. Umgås även med andra människor och ta dig tid för dina egna intressen och tillåt dig själv att må bra även om den andra personen inte gör det. Acceptera att du inte kommer att kunna rädda personen. Att vara stöd till någon som mår dåligt innebär inte att du ska ta över ansvaret. Du kan trösta, stötta, guida och lyssna men du kan inte tvinga en annan person till förändring, för i slutändan är det upp till personen själv att göra alla nödvändiga förändringar. Du kan inte heller ersätta den roll som professionell hjälp innebär.
Slutligen – det finns olika nivåer av dåligt mående. För de allra flesta kan det räcka långt med en stöttande medmänniska som lyssnar och bidrar med perspektiv, men i andra fall krävs mer djupgående hjälp. Bedömning av läkare eller psykolog på vårdcentralen kan vara ett bra ställe att börja på, alternativt att ta kontakt direkt med en privatpraktiserande psykolog. Vid svårare tillstånd ex vid aktiva självmordstankar eller psykotiska symtom (vanföreställningar, hallucinationer) bör du hjälpa personen att komma till akutpsykiatrin.
Skribent: Malin Blide leg. Psykolog
